2013-07-15 14:40 #0 av: [Malin]

Tidigare i år släpptes Maria Friedners debutroman "Besvärjelser och beskydd". Här berättar hon mer om den, responsen hon fått och skrivkramp.

Din debut, Besvärjelser & Beskydd, släpptes ganska nyligen. Kan du berätta lite om den?

- Det är en urban fantasy med chicklit-influenser eller kanske en chicklit med övernaturliga inslag. Svårt med genren där. Den utspelar sig i vår värld, eller i alla fall i en värld som är precis likadan som vår, med den enda skillnaden då att feer, vättar och annat oknytt lever mitt ibland oss. Huvudpersonen är den promiskuösa och ganska osympatiska bibliotekarien Cecilia, som helt plötsligt måste lämna sitt bekväma liv som mest handlar om att dricka chardonnay och ligga runt, för att rädda sin mormor som blivit kidnappad av vättarnas maffia. Jag har försökt att skriva roligt och det som har gillat boken har sagt att jag har lyckats.


Hur känns det nu? Vad har du fått för respons?

- Det känns bra, den första overklighetskänslan har gått över. Jag har fått över lag bra respons, men jag är också förvånad. Det visar sig att en del inbitna fantasy- och urban-fantasyläsare inte alls gillade den, medan folk som jag inte alls räknade med som potentiella läsare - folk som aldrig läser övernaturligt utan gillar relationsromaner och män i övre medelåldern som aldrig normalt läser böcker med unga kvinnliga hjältinnor - har hört av sig berättat hur rolig de tyckte den var och att de väntar på en fortsättning. Det är såklart jätteroligt! Men har också fått mig att fundera. Här har jag gått och trott att jag skrivit en fantasybok, när jag i själva verket verkar ha skrivit en slags humoristisk nutida relationsroman som bara råkar innehålla en massa övernaturligheter. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men det är oväntat i alla fall.

Planerar du någon fortsättning på boken eller hur ser framtiden ut? En helt annan typ av bok kanske?

- Mitt huvud är fullt av planerade böcker! Just nu jobbar jag (eller, jag har lite skrivkramp, men jag försöker jobba med) en uppföljare. Men jag har också idéer till barn- och ungdomsböcker, och så skulle jag vilja skriva något riktigt episkt och storslaget nån gång, en sån där kampen mellan det goda och det onda-grej. Men jag stannar nog i overkligheten och lämnar det realistiska romanskrivandet åt någon annan. Jag gillar att tänka mig att det finns mer därute än vad man kan se.

Vad skulle du ge för tips till någon som vill ge ut sin egen bok?

- Ge inte upp, är väl det bästa tips jag kan ge. Och med det menar jag inte nödvändigtvis att man ska jobba vidare med samma bok för evigt - men om man blir refuserad och tror på sin bok är det absolut värt att skriva om (och då menar jag SKRIVA OM) och försöka igen. Samtidigt finns det också en punkt när det är dags att inse att det kanske inte är mig det är fel på, utan min bok och lägga ner sitt manus och börja på ett nytt. Man lär så länge man skriver. Och ta hjälp av proffs. Skrivcoacher, lektörer, skrivkurser - de är bra. Man lär sig saker. Sen måste man ändå hitta sitt eget sätt att använda det man lärt sig i sitt skrivande.

Sist men inte minst, vilka två böcker tar du med dig på semestern?

- Två nyutkomna som jag längtat efter: Neil Gaimans "The ocean at the end of the lane" och Curtis Sittenfelds "Sisterland".

Copyright/fotograf: Minna Jonsson