Annons:
Etikettövrigt
Läst 4070 ggr
sponny
2010-04-15 00:47

Novell - Ett par splitternya Buddy Holly-glasögon

En liten kort historia jag skrev för en 6-7 år sedan. Ni får gärna sprida den om ni tycker att den är värd det.

Ett par splitternya Buddy Holly-glasögon
Av Jonny Arvidsson

Detta är till största delen en berättelse om ett par glasögon. Det kan även sägas vara en berättelse om en liten pojke jag en gång kände, men eftersom ingen, inte ens pojken själv, någonsin tog någon notis om honom kan vi säga att historien handlar om glasögonen. Men den handlar även om alla de drömmar och förhoppningar som kan ligga dolda i en person utan att han eller hon själv vet om att de finns där och som kan komma att hängas upp på ett föremål, i det här fallet ett par nya glasögon. Trots att jag mer eller mindre redan lyckats stryka pojken ur berättelsen är det kanske enklast för oss alla om vi börjar med honom. Han har ju trots allt fått en ganska stor roll i denna lilla historia, större än de roller livet någonsin gav honom. Hans namn var Eddie och när denna berättelse tar sin början har han ganska nyligen fyllt elva år och gått i fjärde klass i en dryg månad. Nej, han hade inte tyckt att den senaste månaden varit dryg. Faktum var att han älskade skolan och som han sade till mig när jag träffade honom nere på biblioteket en kväll när det var två veckor kvar på sommarlovet:

"I fyran ska jag ju få lära mig engelska."

Han brukade säga så, att han skulle "få" lära sig saker. Som om kunskap var en gåva som hans lärarinna, fröken Andersson, enbart delade ut när hon kände att de var redo och hade gjort sig förtjänta av det. När de passerat någon hemlig, okänd gräns som hon dragit upp och som enbart hon visste när de passerat. Därför var det enligt Eddie en stor sak att få lära sig engelska. Ett annat språk. Det betydde i hans sinne att han var stor, att han skulle kunna resa och tala med människor som han just nu inte förstod. Eftersom han hade väldigt lätt för att lära och älskade kunskap tyckte lärarna och de vuxna väldigt bra om honom. Men det fanns andra detaljer som inte var fullt lika trevliga i Eddies liv. Han var kortväxt, såg aningen bortkommen ut oavsett vad han sysslade med och han hade glasögon. Med andra ord en pojke som en hel klass kan hata utan att känna någon skam eller att det skulle vara något underligt med det. Det var ju bara så. Den som skulle väljas sist i gymnastiken var Eddie, den som skulle få sina lunchpengar stulna var Eddie, den som hela klassen skulle sikta på under vinterrasternas snöbollskrig var Eddie och den som skulle få stryk på väg hem från skolan var Eddie. Så hade det varit sedan han började skolan och så skulle det vara för all framtid, amen.

En lite närmare beskrivning av Eddie kanske kan vara på sin plats nu när ni vet på ett ungefär vad han var för en människa. Han var som sagt en kort liten kille med mörkblont hår, en nyans som hans klasskamrater brukade kalla råttfärgat när de hade honom i en ring och kastade glåpord mot honom. Han hade blå ögon och ett öppet, ganska barnsligt ansikte som fick honom att se yngre ut än vad han egentligen var. Han visste faktiskt att han inte hade det speciellt bra eftersom alla i hans klass verkade hata honom och kanske inte bara klassen. De stora killarna, de som gick i sexan, brukade roa sig med att trakassera grabbarna i de lägre klasserna och alla verkade ha ingått en tyst överenskommelse om att se hur långt man kunde knuffa Eddie innan han föll. Med andra ord hade han ett helvete under sin skoltid, men bet ihop och kämpade vidare. Han älskade trots allt den kunskap han kunde få där och sög i sig allt det hans fröken hade att berätta.

Eddie hade som jag sade innan ett par glasögon. Något fruktansvärt med stora glas och en skadad tejpad båge som väl egentligen borde ha kasserats för länge sedan. Visst fungerade de och visst såg han bättre med dem men de var hopplöst omoderna och han hade länge velat ha ett par nya. Det var nämligen så med Eddie att allra längst inne i hjärtat "visste" han att det inte var något fel på honom. Hans oskuldsfulla sätt att se på världen som en i grunden god plats och alla människor som goda människor hade inte skadats av den mobbing han utsatts för och att anledningen till den måste finnas någon annanstans. Slutligen stannade hans tankar vid glasögonen. De fruktansvärda, fula, slitna glasögonen. Med barnets sätt att se på saken räknade han ut att de egentligen var det enda som var fel. Saken var den att sextiotalet åter hade börjat komma på modet och när Eddie tillsammans med sin mamma besökte optikern för att prova ut ett nytt par fick han syn på de glasögon han skulle ha. De perfekta glasögonen.

Det var något som optikern kallade ett par Buddy Holly-glasögon. Ett par svarta hornbågade glasögon som låg där på hyllan och talade till Eddie. Han visste, verkligen visste, att med de glasögonen skulle alla hans problem i skolan vara över. De gamla var det enda som var fel på honom och med dessa skulle allt bli rätt igen, precis som det varit den där första skoldagen när han lite rädd och vilsen med sin nya blå skolväska med en röd racerbil på stigit in genom skolans jättelika portar. Alla i den nya klassen hade varit lika nervösa som han men fröken hade varit snäll så nervositeten hade försvunnit. Det var några veckor senare som några killar i klassen hade spolat honom nere på toaletten i källaren och allt hade varit de äckliga glasögonens fel. Men nu skulle allt ändras. Med sina nya glasögon skulle alla se att han inte var någon tönt längre, att Eddie visste vad som var nytt och modernt. Alla skulle tycka att hans nya glasögon var fina och fråga var han hade köpt dem. Allt skulle bli bra igen.

I sexan fanns det en kille som alla kallade Tuban. Detta på grund av de vrålande fjärtar han kunde ge ifrån sig om en ouppmärksam elev från en lägre klass befann sig strategiskt placerad bakom honom. Något som Tuban och hans klasskamrater tyckte var fruktansvärt roligt. Ett par örfilar var något annat som de tyckte piggade upp tillsammans med lite stöld och snatterier. Tuban hade länge retat sig på det "lilla sjukliga helvetet" som han kallade Eddie och redan bestämt sig att han skulle lära honom en läxa denna veckan. Någon riktig anledning hade han inte, inte för att det behövdes. Småglin skulle bara lära sig att se upp till äldre elever som Tuban. Därför slutade historien med att Eddie, strålande som en sol eftersom han visste att allt skulle bli bra igen, knappt hunnit innanför skolporten innan Tuban och hans kompisar högg tag i honom och drog ner honom i källaren där de, som Tuban sa, skulle lära honom veta hut.

När Eddie vaknade till igen några minuter senare visste han exakt vad som hade hänt innan han slocknat. Några av Tubans kompisar hade hållit honom medan Tuban själv örfilat honom några gånger innan han avslutat misshandeln med ett våldsamt knytnävslag i magen som fått Eddie att tappa luften och tuppa av. Men det värsta var det Tuban gjort innan han slog honom i magen. Han hade tagit Eddies glasögon, hans nya, fina glasögon och knäckt dem för att sedan kasta ner dem på golvet och krossa dem under sin grova känga. Han hörde ljudet av skratt från våningen ovanför men kände sig alldeles kall inombords. I samma stund som Tuban knäckt hans glasögon hade Eddie känt hur något brustit inom honom. Hans oskuld hade försvunnit och han "visste" att det inte hade med hans glasögon att göra. Det spelade ingen roll vad han hittade på, alla skulle hata honom ändå. Det var HONOM det var fel på, inget annat.

I källaren där han nu låg fanns skolans slöjdsal och det var en enkel sak för honom att ta sig in i salen, stjäla lite utrustning och sedan låsa in sig i ett av toalettbåsen på samma våning. Fröken Andersson, som sett honom när han gick till skolan saknade honom under uppropet och när hon satt resten av klassen i arbete började hon och vaktmästaren att systematiskt leta igenom skolan. I ett av båsen i källaren hittade man senare Eddie. Han satt lätt bakåtlutad på toalettstolen med huvudet vilande mot väggen. I slöjdsalen hade han stulit en mattkniv och på toaletten hade han sedan skurit upp sina handleder. Det fanns en stor pöl med tjockt blod på golvet och i Eddies knä låg mattkniven och de krossade resterna av ett par splitternya Buddy Holly-glasögon.

Annons:
MiniAndMe
2010-04-26 22:13
#1

braa! ;P Gillar ditt sätt att skriva….

Upp till toppen
Annons: