Religiös litteratur

Djävulen och Bibeln

2015-01-29 10:28 #0 av: Jonas_89

Såg en bild på Google med en länk som jag inte kunde öppna som säger att "Djävulen är inte Guds motsvarighet" för att i så fall så borde inte Djävulen finnas med i Bibeln...är det sant tro?

Jag har dock för mig via ett väldigt svagt minne att någon någonstans i det förflutna har sagt till mig att Djävulen inte nämns i Bibeln, men jag är inte säker så jag vet inte vad jag ska tro....

Länk till bilden ---> Sant eller Falskt?

Anmäl
2015-01-29 10:42 #1 av: Woodland

Hej!
Gud har ingen motsvarighet för han anses vara överlägsen, allsmäktig med mera. Djävulen nämns i bibeln med flera namn.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2015-01-29 10:47 #2 av: Jonas_89

Råkar du veta med vilka namn?

Anmäl
2015-01-29 11:24 #3 av: Woodland

Det är olika: djävulen (betyder motståndare), dessutom draken, ljusets ängel, fiende, denna tidsålders furste. Detta är mer ett teologiskt ämne som jag inte vill gå vidare in på här utav respekt för forumets ämnesområde.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2015-01-29 19:50 #4 av: Skymning

Källa: http://www.bibeln.se/las/uppslagsdel/d/djavulen

DJÄVULEN

Det gre­kis­ka or­det diábo­los, som gett upp­hov till svens­kans ”djävul”, be­ty­der ”förta­la­re” och mot­sva­rar i Sep­tu­a­gin­ta hebre­is­kans satán, ”motstånda­re”, ”an­kla­ga­re”. De båda or­dens spe­ci­el­la in­nebörd i det re­li­giösa språket går till­ba­ka på ställen i GT där ett an­deväsen upp­träder som de from­mas ve­der­sa­ka­re, sätter dem på prov el­ler loc­kar dem till synd. Hit hör Job 1-2 och Sak 3:1 f., där or­det satán in­te är något egen­namn ut­an ett be­skri­van­de ord (det har bestämd ar­ti­kel) och ”An­kla­ga­ren” är un­der­ord­nad Gud och verk­sam med hans tillåtel­se. I 1 Krön 21:1 används or­det som namn (ut­an bestämd ar­ti­kel) och syf­tar på en mer el­ler mind­re självständig makt. Den­ne Sa­tan kom så småning­om att upp­fat­tas som upp­ho­vet till allt ont i värl­den, och man fann ho­nom re­pre­sen­te­rad av or­men i berättel­sen om människans olyd­nad och straff (1 Mos 3:1-15). Ett ti­digt spår av den­na lära finns san­no­likt i Vish 2:24. I Syr 21:27 ta­lar den gre­kis­ka tex­ten om Sa­tan men den hebre­is­ke förfat­ta­ren san­no­likt om en mänsk­lig motstånda­re. Bi­bel­tex­ter­na il­lu­stre­rar alltså hur tron på en ond makt grad­vis bred­de ut sig och föränd­ra­de upp­fatt­ning­en att Gud en­sam råder över både gott och ont i till­va­ron.

I NT råder en fullt ut­veck­lad syn på det on­das per­so­ni­fi­e­ra­de makt, som omväxlan­de kal­las djävu­len och Sa­tan, ibland den On­de. I Up­pen­ba­rel­se­bo­ken utmålas den on­da ge­stal­ten bl.a. som dra­ke i an­slut­ning till gam­mal­tes­ta­ment­li­ga mo­tiv (12:3-18; 20:2). I and­ra sam­man­hang kal­las han ”(den­na) värl­dens furs­te” (t.ex. Joh 12:31), ”furs­ten över luf­tens härs­makt” (Ef 2:2), ”Be­el­se­bul” (Matt 12:24) och ”Be­li­ar” (2 Kor 6:15). Des­sa be­teck­ning­ar an­kny­ter till ti­dens tro på an­dar och de­mo­ner. Det är in­te all­tid klart om de av­ser djävu­len själv el­ler någon un­der­ly­dan­de de­mon­furs­te.

Nam­net Lu­ci­fer, ”ljusbära­ren”, som getts åt djävu­len ge­nom en tillämp­ning av Jes 14:12, förbinds in­te med ho­nom i NT. Ibland an­tyds dock den föreställ­ning som nam­net ut­tryc­ker: att djävu­len var en ly­san­de äng­el som greps av över­mod, avföll från Gud och fördrevs från him­len (Upp 9:1; jfr 2 Kor 11:14).

Anmäl
2015-01-29 22:03 #5 av: Woodland

Det finns också en artikel tillänglig här på iFokus om ämnet.  Glad

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.