Annons:
Etikettutländska-författare
Läst 8960 ggr
UlrikaG
2007-09-14 23:47

"Pojken som kallades Det"

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Detta är den starka och skrämmande skildringen av en ung pojkes livsöde i 60- och 70-talets USA.

Trots en lagstiftning mot aga, rådde det fortfarande en stark ovilja mot att tala om sådant som hände i andras hem.

Detta fick Dave Pelzer erfara på ett mycket grymt sätt.

Från fyra års ålder genom led Dave ett helvet. Först när han var 12 år gammal uppdagades den grymma sanningen.

Dave minns sina första år som lyckliga. Hans föräldrar var lyckligt gifta och tillsammans med sina två bröder, som senare blev tre, åkte hela familjen ofta till en park.
Atmosfären hemma kom att förändras och modern var frånvarande. När fadern återvände från sina pass, han arbetade som brandman, verkade dock modern lysa upp igen och allt återgick till det normala. För en tid.

Alkoholen kom att spela en allt större roll och gradvis började modern vända sin fustration och ilska mot Dave. I takt med moderns ökande irritation, sågs fadern allt mer sällan hemma och då oftast inte nykter.

Fadern var Daves sista hopp men "Hon" hade kontrollen över alla vilket innebar att inte ens fadern vågade stå emot henne.
Det som började med att lägga sig utan kvällsmat någon gång, slutade med en ensam pojke i en iskall källare utan andra kläder än de han bar på sig.

Daves uppgift i familjen blev att sköta alla sysslor. Att tala innan tillstånd gav grund för straff vilket ofta resulterade i ingen mat.
Andra straff blev också utmätta om modern ansåg att han inte utfört en syssla tillräckligt fort eller bra.

Den största skymfen Dave tvingades utstå var att bli stueln på sin identitet. Han kom snabbt att bli degraderad till Pojken för att sedan bara bli kallad Det. Detta blev hans namn och ingen i familjen fick uttala namnet Dave.

"Pojken som kallades Det" är en av de mest skrämmande men även inspirationsrika böcker jag läst.
Jag anser att Dave Peltzer är en av de mest modiga människor som finns. Hans förmåga och vilja att dela med sig, och hans outtröttliga arbete med liknande situationer, visar på en enorm styrka och livskraft.

Att slutligen kunna förlåta sin mor, och far, är så oerhört gripande och starkt.

För mig är Dave en sann hjälte.

Källa; Pojken som kallades det, Pojken som inte fanns, Pojken som överlevde och Livets möjligheter

www.davepeltzer.com


Datum för publicering

  • 2007-09-14
Annons:
emoflickan
2007-09-15 01:16
#1

mår bara så sjukt dåligt när jag läser dom böckerna..

UlrikaG
2007-09-15 01:19
#2

ja de är ju inte roliga, jag har svårt att förstå att vi kan behandla varandra på det sättet, men de är enormt lärorika

rulda
2007-09-15 11:33
#3

usch jag har läst igenom alla böckerna utom den sista… otroligt jobbigt att läsa.

[Vargnatt]
2007-09-15 13:52
#4

Jag har bara läst den första boken men gud så hemskt det var:( blev verkligen illamående!

bubbelbubbel
2007-09-15 14:54
#5

väldigt hemska böcker, men väldigt bra böcker.
och väldigt viktigt att läsa dom också, för att förstå att sånt händer..

KerstinP
2007-09-18 10:57
#6

Fruktansvärt hemska böcker man tror inte det kan vara sant. Hur i hela friden kan man bli sådan? Det är i alla fall bra att få veta vad som kan hända ett barn. Jag blir extra beskyddande mot mina egna och blir mer lyhörd för andra barn när jag läst sådana böcker.

Annons:
smalltowndude
2007-10-23 11:32
#7

Fruktansvärt, det som hände honom under alla år. Dock tycker jag att böckerna tenderar att bli lite.. långdragna, nästan lite tjatiga, efter första boken. Men jag håller med #5, mycket viktigt att dra lärdom av sådana här berättelser.

Maria
2007-10-23 13:24
#8

Oerhört gripande böcker och viktiga böcker också…

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

Mizzi
2007-10-26 23:34
#9

Har läst alla , …………………

Cattis
2007-10-27 02:47
#10

Enormt gripande. Svåra att släppa tankarna på efteråt.

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

MimmieM
2008-09-10 02:08
#11

Jag har läst allihopa, jag tyckte dock att den sista boken blev lite för mycket repetition och lite utdraget. Men helt klart läsvärda!

Carpe Diem

starfox
2008-09-10 19:27
#12

Ja jag blev så j*vla förbannad och gråtfärdig när jag läste den och sen dess har jag slutat läst böcker inom det ämnet.

Fiffilura
2008-09-13 12:02
#13

Jag har läst alla… grät mig igenom dem. Fruktansvärda Gråter

Annons:
Yuki
2008-09-14 21:38
#14

Jag har läst dem.

Dem är bra.

Skurtrasan
2012-06-05 20:20
#15

läst och läser aldrig igen….

Livet i varje Andetag

Catta-
2012-06-08 13:29
#16

Har också läst alla. Hade varit Ok böcker om de inte varit verklighetsbaserad ^^

"Lycka och jubel att äga en pudel!"

Nilam
2012-06-13 22:01
#17

Har bara läst första boken, men den var otroligt gripande och svår att lägga ner. Bilderna som orden skapade i mitt huvud lever kvar…

Upp till toppen
Annons: