Annons:
Etikettövrigt
Läst 3836 ggr
wanna-be-thin
1/13/10, 2:01 PM

läs gärna, en början på novell

som sagt läs gärna, skulle uppskattas, ska bli en novell. är ett skolarbete går i 1 på gymnasiet.

KOMMENTERA!! :)

Flickan i spegeln

Jag står och tittar på flickan i spegeln. Solens strålar skiner in genom fönstret och når den fula, äckliga kroppen. Mina ögon inspekterar kritiskt på den från tårna, ut till vartenda litet hårstrå. "Fan vad ful hon är" tänker jag, "bara kolla, valkarna, den stora magen, de korta benen, helt oproportionerligt!". Flickan i spegeln ser äcklad ut och rynkar på näsan, jag anar en tår i ögonvrån. Tåren faller och jag känner den rinna nerför kinden, klumpen i halsen blir större och känslan av illamående är tillbaka igen.

"Det är mat!" hör jag mamma ropa nerifrån köket, det är det sista jag vill tänka på just nu. Jag klistrar på leendet, för ingen skulle någonsin vilja veta, eller överhuvudtaget bry sig om hur jag egentligen mår, och går nedför trappan. Det är tystare än vanligt, eftersom det brukar vara jag som pratar "hela tiden och aldrig låter någon annan få säga sitt" som min familj brukar säga, jag kallar det social.

Jag tackar för maten och säger god natt, för att bara försvinna. Fastän klockan bara är sju vill jag sova, tungt och inte vakna igen. Jag vill gråta, låta tårarna forsa ned och aldrig sluta, för det hjälper inte att le, det hjälper inte mig. Tårarna kommer igen. Man brukar säga att livet är som en dans på rosor, att det har sina taggar, men just nu känns det hela bara som en kaktus, var är blommorna?

Det är matte och jag räknar på som vanligt utan att egentligen tänka på vad jag gör, allt är som en dimma, jag tänker inte längre. När det är lunch klagar Hannah och Nora som vanligt på att den är äcklig. Det är den inte, men ändå, trots att min mage kurrar och jag verkligen vill äta, petar jag bara i maten och säger att det inte var gott. Jag har bestämt mig för att sluta äta och äntligen kanske bli lite fin ändå.

Väl hemma igen är det tomt i huset och kurrandet från min mage ekar genom hela det stora vardagsrummet. Ingen är hemma. Pappa har som vanligt glömt slå av tv'n så jag parkerar mig framför den och bläddrar bland kanalerna, en dokumentär om ätstörningar sänds och jag stannar vid den. De talar just nu om bulimi. Plötsligt för jag en idé, och går in på toan. Det ligger nya tandborstar på hyllan vid spegeln så jag tar en och för den ner mot halsen.

Nu är jag lite rädd, men samtidigt på något konstigt sätt stolt över mig själv, jag lyckades med något! Kalorierna från det lilla jag fått i mig från lunchen måste vara borta nu, för maten är inte längre i min mage. Kanske kommer jag lyckas att bli smal, bli vacker denna gången. När mamma kommer hem och börjar laga mat dukar jag som vanligt. Mamma undrar varför jag bara dukade med tre tallrikar, men då ljuger jag om att jag åt hemma hos Hannah, för att slippa kvällsmaten och går fort in och lägger mig i min stora sköna säng. Det är där jag trivs bäst, jag kan gråta eller skratta medan jag ligger där och ser på de bästa filmerna, jag får vara ifred och rensa tankarna och trycka ner ansiktet i kudden så ingen hör mig gråta. The botten is nådd.

Det har varit ända sedan jag var liten, jag har alltid varit lite större. Det är så många saker som fått mig att må såhär. Alla gånger mamma frågat mig om jag verkligen skulle ta den kakan, kanske skulle jag tänka på att röra mig lite mer? Då när farmor sa att till skillnad från min bror hade jag lite "mer att ta i", tack farmor. Alla de gånger jag shoppat nya jeans eftersom de gamla slitits upp där låren nuddar varandra, när inga jeans passat. Kläderna har aldrig sett ut som på skyltdockorna.

Nu har jag fått nog och ska ändra på detta. Jag ska allt ge tillbaka för alla nedlåtande blickar och alla skämt, nu ska de få en annan anledning till att vända på huvudena efter mig.

Dörren smäller igen bakom mig och jag tar av mig skorna. Mamma kallar på mig med skarp röst och jag förstår vad hon ska säga. Jag har redan kommit på en bortförklaring, och går sakta in till köket där hon står. "Var var du på engelskan idag då? Din lärare undrar." säger hon bryskt och spänner ögonen i mig. "Men jag mådde inte alls bra, jag hade huvudvärk och kände mig tvungen att gå hem." Hon suckar och tittar hjälplöst frågande på mig. "Men du var ju precis ute och sprang?" jag svarar fort att jag hört att det är bra att röra på sig när man har ont i huvudet och sa att förresten gick jag bara en rask promenad. Hon nöjer sig med detta, även om jag känner att hon bara inte orkar gå igenom detta igen, så fortsätter hon laga mat. När jag är på väg att gå upp på rummet säger hon "Detta är fjärde gången på två veckor som du skippat någon lektion, vad är det som händer? Mår du inte bra, för då får vi gå till doktorn. Och du har smalnat mycket, äter du ordentligt?" Hettan stiger i mitt huvud och jag blir så arg. "Skit du i mitt liv jag klarar mig utmärkt, får man inte må dåligt ibland bara utan att du skapar värsta problemet av det? Vafan bara stick med dig!"

Jag sprang upp för trappan och smällde igen min dörr. Fortfarande förstår jag inte varför jag blev så arg, men jag kunde inte kontrollera mig bara, jag är så utmattad, hela tiden. Det känns bara som att hon aldrig är nöjd. Men hon skulle aldrig förstå mig. Jag orkar bara inte gå på de lektionerna, och jag behöver träna, så det är därför jag inte går dit.

Nu precis som alla andra dagar tar jag av mig kläderna och inspekterar mig kropp. Det ser inte ut som min längre, benen är smalare, magen är plattare, fast påsarna under ögonen är tydligare. Mitt ansikte ser trött ut, fast kroppen är bättre även om där finns mer att göra. Jag känner mig faktiskt ganska nöjd. Så gör jag 150 situps idag och lägger mig för att sova.

Annons:
NaimaG
1/13/10, 7:53 PM
#1

Deppressiv början av en bok.

wanna-be-thin
1/13/10, 9:46 PM
#2

sant, livet är inte en dans på rosor. menar du att man inte bör börja negativt på en novell för att det inte blir bra eller är det bara din personliga åsikt för tillfället eller ? (:

NaimaG
1/13/10, 11:07 PM
#3

Jag brukar alltid säga att livet är vad man gör det till men vad gäller början av bken hade jag personligen nog börjat historien längre bak i tiden från glada minnen och sedan bygga utvecklingen sakta framåt så att läsaren får vara med om hur det hela började plus att man drar in läsaren mer i boken då och eggar den till att läsa vidare. Låta läsaren följa utvecklingen från dem bra studerna till det som kan ha orsakat eventuell depression fram till en eventuell lösning på flickans problem.

Men det är jag.

wanna-be-thin
1/14/10, 1:12 AM
#4

okej ja, tack för rådet !

MiniAndMe
2/1/10, 6:22 PM
#5

jag tycker den var FANTASTISK! och sorglig…. :`( <333333

wanna-be-thin
2/1/10, 10:24 PM
#6

#5 men TACK!! :D jo den ör ju det, men en tonårsings tankar är ninte alltid de trevligaste :/ men tack ^^ :D ska lägga upp en till kort novell som jag skrev, men pterigen är den sorglig, men inte på samma sätt :P

Annons:
MiniAndMe
2/2/10, 5:31 PM
#7

okej :D hoppas den e lika bra då ;)

wanna-be-thin
2/2/10, 10:40 PM
#8

#7 hoppas jag också att ni tycker ^^ tack så mkt ! :D
tråden heter förrensten "novell, Varför inte jag? Läs!"

Mantissa
3/8/10, 8:12 PM
#9

bra novell, men kanske borde ligga på skrivlust.ifokus?

Fortsätt att skriv i alla fall

wanna-be-thin
3/8/10, 11:06 PM
#10

#9 aah visste inte att den fanns :P letade efter någon sida men såg inte den :) tack!

musicpanda
3/10/10, 11:54 PM
#11

Jag säger bygg historien hur du vill, att gå mainstream när det kommer till kreativitet är att gå åt fel håll. Behandla alla råd du får selektivt, inkl. detta :I

wanna-be-thin
3/11/10, 12:43 AM
#12

#11 använd svenska? ^^ heh nämen jag förstår inte vad du menar i meningen "Jag säger bygg historien hur du vill, att gå mainstream när det kommer till kreativitet är att gå åt fel håll" har inte tillräckligt ordförråd.. :$

musicpanda
3/11/10, 2:16 AM
#13

#12 Dvs. skriv vad som faller dig in och skit i vad som är rätt och fel enligt andra. :I

Annons:
wanna-be-thin
3/11/10, 9:57 PM
#14

#13 aha tack :)!

musicpanda
3/11/10, 10:03 PM
#15

Kanske ska lägga till att det finns kaktusar med blommor, kanske ska nämna en specifik kaktussort utan blommor? Smådetalj. Jag är ingen blommexpert.

wanna-be-thin
3/11/10, 10:10 PM
#16

ja det finns ju sådana, men jag tänkte inte dra ut för mycket på det så man missar dess mening. det första jag iaf kommer att tänka på när någon säger kaktus tänker jag på en stor klassisk med bara månag långa taggar, men tack för kommentaren - bra tillägg :)!

musicpanda
3/11/10, 11:34 PM
#17

#16 Jo jag med, generellt förknippar jag väl kaktusar med öken och "ajaj" (trillade över en kaktus som barn och fick sisådär 60-70 punkteringar..) då är blommor lite vänligare, så jag förstår budskapet :I

wanna-be-thin
3/11/10, 11:57 PM
#18

oj :O det låter OONT! :S stackare!

Upp till toppen
Annons: