Hundraåringen!!! Nu är den slut....
Vill bara dela av mig av en väldigt märklig känsla. Har precis läst en sån sjukt rolig, spännande, och historisk bok. Och nu är den slut och jag sitter och känner mig helt tom, och ledsen. Kan säga att jag lika väl kan börja storgråta när som helst! Och det är helt vansinigt. 🤪
Men det är liksom sorgligt, jag kommer aldrig mer få läsa om Allan Karlsson, för jag har redan läst allt (visst jag kan läsa om den) och jag får aldrig veta mer, något nytt. Jag kommer sakna denna Allan och hans spännande historier. 😭
Men ska försöka att inte sörga för mycket. Den kommer ju faktiskt på bio den 25 December 😃 Och med en av sveriges roligaste komiker som huvud person. Robert Gustavsson.
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Det är en bok värd att läsa, den ger en många glada stunder, och jag är inte särskillt gammal som har läst den, ynka 19 år. Och min styvmamma är 63 och hon tyckte den var riktigt härlig
Det är alltid en slags sorg när man läst ut en bra bok.
Jag har inte läst Hundraåringen ännu. Jag har fått för mig att den liknar Forest Gump och att jag skulle bli irriterad över detta….men jag kanske ska ge den en chans😉
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Boken är inte riktigt en bok som lockar mig att läsa eftersom jag föredrar andra genre, men jag är nyfiken på att se filmen. 🙂
Det var faktiskt trailern på filmen (som jag såg på bio) som fick mig att vilja läsa boken 😃
Och jag ångrar inte det beslutet en sekund. Den är sjukt rolig och hade jag inte yttrat mig högt att "den vill jag se!" till min pojkvän å hade jag nog inte heller läst boken. För han plocka fram den ur sin bokhylla när vi kom hem.
"Titta här, den kan ju du läsa fram tills premiären på bio"
Har hört så himla bra saker om den här boken, jag måste bara köpa den nu och läsa 😂
Små stjärnor lyser också i mörkret.
Ni som gillar 100 åringen, så rekommenderar jag att läsa Arto Paasilinna. Finns på biblioteket. Man ser ju att Jonas Jonasson har hämtat väldigt mycket inspiration från honom. Han t.o.m. nämner honom på ett ställe i boken.
T.ex. Kollektivt självmord, harens år m.fl. är bra.
Bitterljuvt att känna så om en bok. 🙂
#2 Rekommenderar att du håller dig borta från Being There
Jag vet inte om jag läste det i författarens slutord i boken eller i en intervju med honom, men han sa något i stil med att "Kanske får Allan fortsätta sin resa, kanske är hans resa slut. Jag har inte bestämt mig än om det blir en bok till om honom."
Så ännu behöver du ju inte begrava hoppet :)
I have no sympathy for people without empathy
Det läste jag och men bata tanken gör mig besviken. Man har ju redan fått följa hela hans liv. … vad mer finns att berätta liksom.
Har ett till läsartips till er som gillar komiska böcker," En man som heter Ove" måste vara den roligaste boken jag läst! xD
#7 Håller med tant Grön! Ingen tvekan om var Jonasson får sin inspiration! Till och med karaktärerna.
Jag hade också väldigt roligt åt hundraåringen. Tanken att han på hundraårsdagen lurar alla och kliver ut genom fönstret till nya äventyr, alla skrönor där han alltid spelade huvudrollen. Men skrattet sätter sig lite i halsen när han fixar atombomben och en hel stad brinner ner, till exempel.
Paasilinna går aldrig till överdrivna yvigheter på det sättet.
Men slutet var bra, när trådarna knöts ihop riktigt prydligt.
#12 En man som heter Ove, det är en fin bok! 😎
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen