Djävulen och Bibeln
Såg en bild på Google med en länk som jag inte kunde öppna som säger att "Djävulen är inte Guds motsvarighet" för att i så fall så borde inte Djävulen finnas med i Bibeln…är det sant tro?
Jag har dock för mig via ett väldigt svagt minne att någon någonstans i det förflutna har sagt till mig att Djävulen inte nämns i Bibeln, men jag är inte säker så jag vet inte vad jag ska tro….
Länk till bilden ---> Sant eller Falskt?
Hej! Gud har ingen motsvarighet för han anses vara överlägsen, allsmäktig med mera. Djävulen nämns i bibeln med flera namn.
Med vänlig hälsning,
Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.
Råkar du veta med vilka namn?
Det är olika: djävulen (betyder motståndare), dessutom draken, ljusets ängel, fiende, denna tidsålders furste. Detta är mer ett teologiskt ämne som jag inte vill gå vidare in på här utav respekt för forumets ämnesområde.
Med vänlig hälsning,
Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.
Källa: http://www.bibeln.se/las/uppslagsdel/d/djavulen
DJÄVULEN
Det grekiska ordet diábolos, som gett upphov till svenskans ”djävul”, betyder ”förtalare” och motsvarar i Septuaginta hebreiskans satán, ”motståndare”, ”anklagare”. De båda ordens speciella innebörd i det religiösa språket går tillbaka på ställen i GT där ett andeväsen uppträder som de frommas vedersakare, sätter dem på prov eller lockar dem till synd. Hit hör Job 1-2 och Sak 3:1 f., där ordet satán inte är något egennamn utan ett beskrivande ord (det har bestämd artikel) och ”Anklagaren” är underordnad Gud och verksam med hans tillåtelse. I 1 Krön 21:1 används ordet som namn (utan bestämd artikel) och syftar på en mer eller mindre självständig makt. Denne Satan kom så småningom att uppfattas som upphovet till allt ont i världen, och man fann honom representerad av ormen i berättelsen om människans olydnad och straff (1 Mos 3:1-15). Ett tidigt spår av denna lära finns sannolikt i Vish 2:24. I Syr 21:27 talar den grekiska texten om Satan men den hebreiske författaren sannolikt om en mänsklig motståndare. Bibeltexterna illustrerar alltså hur tron på en ond makt gradvis bredde ut sig och förändrade uppfattningen att Gud ensam råder över både gott och ont i tillvaron.
I NT råder en fullt utvecklad syn på det ondas personifierade makt, som omväxlande kallas djävulen och Satan, ibland den Onde. I Uppenbarelseboken utmålas den onda gestalten bl.a. som drake i anslutning till gammaltestamentliga motiv (12:3-18; 20:2). I andra sammanhang kallas han ”(denna) världens furste” (t.ex. Joh 12:31), ”fursten över luftens härsmakt” (Ef 2:2), ”Beelsebul” (Matt 12:24) och ”Beliar” (2 Kor 6:15). Dessa beteckningar anknyter till tidens tro på andar och demoner. Det är inte alltid klart om de avser djävulen själv eller någon underlydande demonfurste.
Namnet Lucifer, ”ljusbäraren”, som getts åt djävulen genom en tillämpning av Jes 14:12, förbinds inte med honom i NT. Ibland antyds dock den föreställning som namnet uttrycker: att djävulen var en lysande ängel som greps av övermod, avföll från Gud och fördrevs från himlen (Upp 9:1; jfr 2 Kor 11:14).
**************************
Heter det De eller Dem?