Det beror lite på. 
En cliffhanger är spännande att gnaga på tills nästa bok kommer ut.
Ett öppet slut kan vara helt okej om jag ändå känner att jag "känner" karaktärerna ganska väl så jag kan lappa ihop ett slut själv. Lämnas det alltför öppet och man inte har så mycket att spinna vidare på själv blir jag lite frustrerad. 
Nu har jag inget exempel på rak arm, men jag har läst böcker med öppna slut där det mer känts som att författaren själv inte hade en aning om hur h*n skulle knyta ihop allt och lämnade röran i läsarens knä istället.

Är det en bokserie där nästa bok inte kommit ut har jag inga problem med det, det öppna "slutet" finns ju där för att bygga vidare i kommande bok. Det hade blivit väldigt konstigt om bok två i en triologi avslutades med ett "färdigt" slut där alla trådar är ihopknutna och klara, trots att det ska komma en bok till. 

När det kommer till sista boken i en bokserie, eller bara en fristående bok, som lämnar ett öppet slut så är jag inne på det #1 pratar om. Jag ogillar röriga slut som är alldeles för öppna, men har inget emot lite hängande avslut där man ändå har en känsla för hur det slutade.

Det var längesedan jag läste några sådana böcker eller serier.
Senast var ju "Sagan om Isfolket", då var ju ändå varje bok en avslutad historia men ändå fortsatte ju familjeberättelsen i nästa bok och då var det jobbigt att vänta!
Ändå kom det 4 böcker om året när det var som intensivast med utgivningen.