JAAA! JAAAAG!
Och jag går inte på den vanliga visan om att "Det är ju jättebra, då får du hitta på slutet själv!" Nej! Det är inte så det funkar. Jag tycker att det handlar om lata författare som inte vill skriva ett riktigt slut och som struntar i sitt ansvar till läsarna.
Nu menar jag förstås inte bokserier, för där är det bra med lite öppna slut och en cliffhanger.

Samma här! 😕

Precis som NeferNefer så tycker jag också att det är lathet från författaren att låta läsaren knyta ihop säcken på deras historia. Har du påbörjat berättelsen får du allt ta och ro skutan iland också, det är inte mitt jobb.
Jag köpte boken och har investerat både tid och känslor i de här karaktärerna, lämna mig inte hängande vid mållinjen bara för att du har målat in dig i ett hörn eller fått idétorka. 🫤

Jag kan tycka att ett semi-öppet slut kan vara väldigt effektivt i spökhistorier när man får så pass mycket kontext att man förstår hur det slutade, utan att få en målande beskrivning. Sen får ens egen fantasi fylla i detaljerna (vilket ofta kan vara mer skrämmande än författarens beskrivning). Men det är nog det enda undantaget från min "Jag avskyr öppna slut!"-regel.

#2: Jag håller helt med dig, Herveaux. Semiöppna slut i spökhistorier kan vara riktigt rafflande, om jag har fått så pass mycket info att jag vet/kan tänka mig vad som kommer att hända.

Jag kan inte komma på någon bok jag läst som slutat utan ett riktigt slut.

#3: Oh ja!

Om någon vill läsa ett sånt semi-öppet slut som har bott hyresfritt i mitt huvud sen tidiga tonåren så kan jag varmt rekommendera novellen
Inkräktarna (The Interlopers) av Saki (H. H. Munro), utgiven 1919

#4: Jag hoppas du fortsätter slippa såna böcker.
Det har inte hänt alltför ofta här heller, men redan första gången var en gång för mycket.

Håller med ts!