Men du det här känner jag igen.. måste klura på den medan jag äter middag känner jag 😂

Nu så!
Det tog sin tid men det där är ju av Gibran 😍

Du har helt rätt. Det är den gode Khalil. Hela boken finns faktiskt på nätet och den är ju bara så bra. Vilken är ditt favoritkapitel?

http://radiweb.se/click/xtra_litteratur-lib/gibran-khalil-gibran/Profeten.html

// Staffan

#3 Vilken svår fråga men jag måste nog säga kapitel 21, om tiden.
Har du något favoritkapitel?

En astronom sa: "Mästare, vad säger du om Tiden?"
Och han svarade:
Ni vill mäta tiden, den omätliga och gränslösa. Och ni vill låta timmar och årstider bestämma er livsföring och er själs inriktning.
Av tiden vill ni göra en flod, på vars strand ni önskar sitta och se den rinna bort.
Men det tidlösa inom er är medvetet om livets tidlös­het och vet, att för den innevarande dagen är går­dagen blott ett minne och morgondagen en dröm. Och att det som finns inom er av sång och begrundan :innu rör sig inom gränserna för det första ögonblick när stjärnor ströddes i rymden.
Vem av er känner inte att hans kraft att älska är gränslös?
Och ändå, vem känner inte att denna kärlek, om än gränslös, är innesluten i det innersta av hans varelse och inte rör sig från kärlekstanke till kärlekstanke, ej heller från kärlekens gärningar till kärlekens gärningar?
Är inte tiden, liksom kärleken, odelad och steglös?
Men om ni i era tankar måste mäta tiden i årstider, låt då varje årstid innefatta alla de övriga.
Och låt varje dag famna det förflutna med sitt minne och framtiden med sin längtan.

"Men om ni i era tankar måste mäta tiden i årstider, låt då varje årstid innefatta alla de övriga. Och låt varje dag famna det förflutna med sitt minne och framtiden med sin längtan."

Hans språk och liknelser ger mig gåshud. Är ju bara så obeskrivligt bra.

// Staffan

#4 Min favorit är nog avsnittet om glädje och sorg.

Om glädje och sorg

Sedan sa en kvinna till honom:. "Tala till oss om Glädje och Sorg."
Och han svarade:
Er glädje är er sorg utan mask.
Samma källa, från vilken ert skratt porlar, har ofta varit fylld med era tårar.
Och hur kan det vara annorlunda?
Ju mer sorgen urholkar er varelse, desto mer glädje kan ni rymma.
Är inte den bägare, som innehåller ert vin, just den bägare som brändes i krukmakarens ugn?
Är inte den luta, som lugnar er ande, samma stycke trä som urholkades med knivar?
Då ni är lyckliga, skåda djupt in i era hjärtan och ni ska finna att endast det, som berett er sorg, nu ger er glädje.
Då ni är sorgsna, blicka åter in i ert hjärta, och ni ska se att ni i verkligheten gråter över det, som en gång skänkte er glädje.
Några av er säger: "Glädjen är större än sorgen", och andra säger: "Nej, sorgen är större."
Men jag säger er, att de är oskiljaktiga.
Tillsammans kommer de, och när den ene sitter ensam med er vid bordet, kom då ihåg, att den andre sover i er säng.
I sanning, ni är som en våg mellan er sorg och er glädje. Endast då vågskålarna är tomma, är ni stilla och i jämvikt. När Skattmästaren lyfter er för att väga sitt guld och sitt silver, måste er glädje eller er sorg, antingen stiga eller falla.

// Staffan

Hittade denna tråden när jag letade efter en annan, vad är detta för bok och författare? Kollade givetvis länken och ska läsa vid tillfälle :)

#7 Boken heter Profeten och är skriven av den libanesiske författaren Khalil Gibran. Rekommenderas varmt! :)

// Staffan