Ja, jag tror definitivt att egen läsning förbättrar det egna skriftspråket, särskilt för unga personer som inte har så stor läsvana. Genom att läsa mycket "ser" man ofta när ett ord ser felstavat ut och när det ser rätt ut.

Ja, just det 😊 Man ser när det är fel, för att ta ett gammalt exempel angående särskrivningar, så betyder dessa två meningar helt olika saker:
En brun hårig sjuk sköterska
En brunhårig sjuksköterska

Tror nog det gäller yngre mer. Jag vet att jag inte skriver dålig svenska trots att jag lyssnat på ljudböcker i många år nu, men så är jag ju ingen ungdom heller.
Jag tycker det är jobbigt att läsa faktiskt. Ljudböcker är ju så mycket enklare. Kan ju lyssna jämt. En bok måsta man ju sitta still med och det är inte min grej. 😄

#2 Ja, jag förstår inte varför så många tror att sammansatta ord kan delas upp så att det blir två fristående ord (som därmed får en helt annan innebörd)! Konstigt nog brukar de som särskriver på det sättet inte läsa så mycket på engelska heller, annars hade det kunnat bero på det.

En klassiker i omplaceringsannons är en katt som är "5 år, o kastrerad"… Är katten "5 år och kastrerad" eller "5 år (och) okastrerad"…? Det är som upplagt för missförstånd.

JMW, det gäller ingalunda endast yngre. T ex mina båda döttrar, 23 och 26 år gamla särskriver inte. Medan det finns många många äldre som särskriver mycket ofta. En bov i just det sammanhanget är de automatiska stavningskontrollerna på t ex Google. Man skriver in ett sammansatt ord och Google frågar menade du samman satt ord…
OberonsMatte, jag håller med dig!
En annan språklig farsot är alla dessa felaktigt skrivna ”dem” det fullkomligt kryllar av felaktiga särskrivningar och ”dem” här på iFokus och på internet.

Jag tror mycket har med mobilerna att göra. Jag ser ju när jag själv skriver på mobilen hur mycket särskrivningar det blir. Hela tiden så man får kolla vad som händer. Om jag råkar få iväg ett SMS med en oavsiktlig särskrivning så skäms jag nästan.

#0 Det kan jag absolut tänka mig kan bli följden, om man speciellt som ung inte läser fysiska ord.

Jag har lärt mig enormt mycket engelska genom att se på filmer (det var så jag tog till mig språket framförallt som barn/ungdom och även nu antar jag). Trots många års studier (även på universitetsnivå då), så är jag sämre på att skriva (eller ja stava då) än att prata engelska och jag förstår mycket mer än jag kan få ner på pränt.

Jag har dock tagit till mig en hel del ord genom att läsa böcker på engelska (men läsningen har kommit mer som tonåring/vuxen). Ibland kommer jag (fortfarande) till ett ord jag undrar över och så läser jag ut det högt för mig själv och då inser jag vilket ord det rör sig om. Det handlar alltså ofta om ord jag egentligen kan, men som jag inte har sett i skriven form så ofta = min hjärna kopplar inte alltid direkt ihop det skrivna ordet jag ser framför mig, med det bekanta ordet jag kan uttala enkelt.

Det tror jag delvis är en effekt av att man i vardagen (generellt) utsätts mycket mer för talad engelska (ex. i filmer, som jag oftast ser på utan textning)än skriven engelska. Det är inte lika vanligt att man skriver på engelska (utanför skolbänken då) så då tappar man lätt den biten.

Övertygad om att det kan bli samma sak med svenskan om man inte får lika mycket träning i sin vardag där man får träna både på att uttala det och skriva det.

Så, det korta svaret tror jag är; Ja, ljudböcker kan antagligen påverka hur man tar till sig språket.

/Chinesecrestedlover

#5 När det gäller "dem" finns det ju enkla minnesregler att använda sig av, t.ex. att när man är osäker kolla om "vi" eller "oss" hade funkat. Känner man vad som är rätt skär det i ögonen att se meningar som "Dem heter Pelle och Kalle", på samma sätt som "Oss heter Pelle och Kalle" skulle ha gjort.

Ser inte att det här skulle vara betingat till endast yngre. När jag sitter och surfar runt så är det fler äldre än yngre som skriver med dålig grammatik.

#9 Cireea, precis det som jag också har noterat.

#5: tycker även att det är problematiskt att folk inte känner skillnad på och och att.
Tappat räkning på hur många gånger jag har sett det.

I just det fallet tror jag att boven är att många felaktigt använder förkortningen o om ordet "att" i andra sammanhang och därför blandar ihop dem.

#11 Jo, den är också spännande. Jag vill ju inte vara språkpolis, men när jag inte förstår vad som menas p g a särskrivning eller felaktigt dem, så blir det jobbigt. Hur är det möjligt att få folk att begripa att ordet dom funkar i alla sammanhang?

#12: Vet inte. Förstår dig fullständigt.
En del sms och mejl orkar jag inte alltid svara genast på bara för att man först måste gissa sig till vad som menas.

Personligen är jag inte så förtjust i att skriva dom istället för de/dem, vilket är anledningen till att jag inte gör det då jag är uppvuxen med att "dom" är grammatiskt fel, men tycker nog att det är bättre att man är konsekvent med användningen av dom istället för att skriva de/dem på fel ställen.
Sedan, om det är så att man vill veta hur de/dem egentligen ska användas ligger det ju bara en googling bort.

Jag tror säkert att det är så.Jag började läsa som femåring och har alltid läst massor.En bok om dagen på ett ungefär.

Nu kan jag ju inte läsa längre så ljudböcker är ett måste för mig.
Men jag har ju läst i många år innan jag fick lov att gå över till ljudböcker.

#7 Ja, du har så rätt och jag tror att vi är många som förstår talad engelska bättre här i Sverige 😊
Angående ordet dem, så lyssnade jag på språkvetaren Sara Lövestam, som berättade att sannolikt kommer de och dem att försvinna helt ur språket och då helt ersättas av dom. Hon sa också att ett felaktigt dem sticker väldigt i öronen. ”Dem röda äpplena är godare än dem gröna äpplena”😱
MonicaLagerquist jag tänkte på dig när jag startade den här tråden och hoppades att du och andra med samma problem inte skulle ta illa vid sig.