
Felaktigheter i böcker
Är det något du reflekterar över?
Har du något exempel?
Nyss hörde jag i boken jag lyssnar på just nu att "Stockrosorna blommade" problemet är att i boken är det i slutet på maj.
Stockrosor blommar från juli till in i september.
Stolt ägare till tre La permer
Såna där saker märker man lite då pch nu. Har inget exempel på rak arm.
Jodå, sånt händer då och då.
Språkfel är nog allra vanligast, t ex de som inte kan detta med de och dem och skriver/ säger dem där det inte hör hemma. Detta är ju dessutom mycket enkelt att undvika genom att konsekvent skriva/säga dom.
/Désirée
Ja, det stör mig ofantligt!
Där är historiska romaner (och filmer/TV-serier) en särskild irritationskälla. Om man till exempel skriver om det viktorianska England, hur svårt kan det vara att få till rätt årtal på premiärministrar samt när drottning Victorias barn levde?
Jag är dessutom sån att jag "måste" kontrollera att sånt stämmer om jag inte har det i huvudet. 😄
Sen kan jag irritera mig på småsaker som att någon beskriver en hästfärg fel. Om man inte vet hur en fux ser ut, varför använda termen? Där kan det dock vara översättarens misstag ibland (vilket är klantigt det med).
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
Jag störs på att de ibland kastar om könen t.ex. "att Lisa plötsligt kallas han", ord som står dubbelt efter varandra, liten bokstav på namn mm.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!
Jag läste en gång en deckare, Medan mörkret faller som en arkeolog skrivit. Det begicks ett mord med Celocurin, ett muskelavslappnade medel som används när man söver människor, så personens muskler total slappnar av. Sedan stoppades mordoffret ner i ett vattenkar.
Det kunde inte ha gått till på det sättet, vilket jag visste efter att ha arbetat på en narkosavdelning i 18 år. Det var ett frapperande misstag. För hela berättelsen byggde på mordet. Jag tror - minnet är inte som det borde vara - att mördaren sprutade in medlet och sedan la honom i vattenkaret när han var lealös och slutat andas. Ändå hade han dragit ner vatten i lungorna, vilket är omöjligt, för att då behövs muskelkraft vilket han inte hade. Han dog innan han hamnade i vattnet.
Jag skrev faktiskt till författaren och påpekade det eftersom det var så flagrant.
”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”
#5. Bra gjort, fick du något svar?
Kanske fick författaren att kolla upp saker mer noggrant senare.
Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

#3 Vi ärt lika där.Jag var tvungen att kolla när de blommade fast kag visste hur det var.
Som hästtjej retar det mig också med fuxar med svart man och svans
Stolt ägare till tre La permer

Stavfel retar mig nåt enormt. Eller också då när det handlar om en kvinna och helt plötsligt står det "han" istället för "hon" i meningen.
Vissa böcker är så uselt översatta att jag inte klarar av att läsa ut dem. Får inget sammanhang i handlingen eftersom jag sitter och irriterar mig på alla översättningsmissar hela tiden. En del av böckerna är översatta "rakt av", och översättaren har inte ens försökt att hitta ett svenskt uttryck för det engelska. Det går oftast att se exakt vad det stått i ursprungstexten. Inte konstigt att vi har börjat höra dessa direktöversättningar även i talad svenska.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ

#9 Man läser och samtidigt "hör man" den engelska frasen i huvudet. Som låter helt fel på svenska för så säger man inte.
#10: Exakt.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
#6 Ja jag fick svar. Men det gjorde varken från eller till, som jag minns det. Det var sju år sedan jag läste boken. Ja skriver upp alla böcker jag läser. Annars lånar jag om dem eller köper på nytt. Jag tror jag skrev till henne på Facebook. Jag tittade men det fanns inte kvar. Kollade också mina mail, men kammade noll.
”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”
Vissa större "uppenbara" fel kan jag störa mig på, men ofta så låter jag det bara "flyga förbi" (lyssnar ju främst på böcker och tyvärr kan en del vara lite dåligt editerade efterhand så ibland finns "misstag" och "omtagningar" med och det är rätt störigt).
Något annat som kan störa är böcker som skiftar mellan två olika karaktärer och där de då valt två olika upplösare beroende från vilken synvinkel det är (över lag kan det ibland vara bra för det kan underlätta att hålla isär dem) och uppläsarna uttalar namn på helt olika vis eller har helt olika dialekt för karaktärerna.
Sen kan jag mer störa mig på saker personer gör i böckerna, tex spola ner medicin eller kondomer i toaletten 🫣 tekniskt sett är det ju inte ett "fel" i den bemärkelsen men är ju absolut något man inte ska göra (i verkligheten).
Lyssnar ju främst på engelska böcker på engelska så slipper ju översättningsproblematiken men funderar ibland på vissa böcker om de ens skulle göra sig på svenska för så mycket humor riskeras att missas och utan en superb översättare skulle det nog bli otroligt förvirrande.
Lättast är när man läser övernaturliga/fantasy böcker (eller liknande) för då kan man ju alltid vifta bort felen lättare 😅
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu
En sak som jag minns och stör mig på jättemycket är i boken Timme Noll av Lotta Lundberg. Den handlar om andra världskriget och hjältinnan har strumpbyxor på sig! (Uppfanns på 60-talet för den som inte vet.) Att inte ens någon förlagsredaktör har reagerat. Och inte en enda kritiker.
#13: Fast ibland kan de vara totalt ologiska och felaktiga också (sci-fi och fantasy). Då retar det mig nästan ännu värre. Ska man hitta på en fantasivärld så får man hålla sig till sina "regler" och inte plötsligt göra tvärtom.
Jag minns inte vilken bok det var jag läste när alver plötsligt inte tålde eld vilket de gjort i en tidigare bok i serien. Man får ju bestämma sig, liksom. Min icke fantasy-frälsta kompis bara skakar på huvudet och suckar åt mitt muttrande om "ologiska alver". Hur kan påhittade varelser vara logiska, liksom.
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
#15: Ja sånt är ju såklart irriterande, när det verkar som författaren själv glömt vad för regler de satt upp.
Tänkte mer på sånt som skiljer/felar från verkligheten är lättare att ignorera i fantasy och liknande.
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu
Det stör mig när de skriver "hans/hennes" istället för "sin/sitt". Tex "Hon kände solen på hennes arm"…. Jag utgår ju från att hon kände det på sin arm, särskilt som hon var ensam och inte hade några telepatiska förmågor eller liknande…
Men för det mesta är jag förlåtande vad gäller stavfel och typos. Har själv skrivit en bok och trots genomläsning flera gånger, högläsning för mig själv och flera testläsare så hittades småfel vid varje genomläsning. Olika från båda testläsarna vid sista versionen… Det finns säkert fortfarande några kvar, jag har inte velat läsa den sedan den trycktes.. lol